Favoritmål – Jag åt sushi idag.

Vad säger vi idag mina damer och herrar?

Jag vill väldigt gärna se Håkan och Miss Li på Allsång på Skansen i sommar, den 24 juni. Känns inte som om att jag kommer att vara där då.

Någon kanske kan skänka mig lite mod till att fråga min ena chef om jag får låna hennes vita skjorta på lördag? För jag äger ingen vit skjorta. Kanske gör någon annan det kanske och kanske, kanske vill låna ut den kanske till mig? Skulle vara gulligt. Servitris på lördag nämligen, Martis far fyller år. Värsta middagen och grejer. Ska jobba först och sedan sveper jag iväg mig till någon skog eller något och ska servera. Jag vet faktiskt inte alls vart jag ska, eller för den delen hur jag ska ta mig dit…? Det löser sig nog.

Idag köpte jag födelsedagspresent till Melker, mina chefers son. Tre år. Jag tyckte att det var dags att inviga honom i den kreativa världen. Han får fingerfärg! Skitbra.

Inatt delade Niklas ut tidningen till oss människor i husen. Han levererade alltså GP, och jag läste trean som han alltså hade sett till att vi fick i vår brevlåda. Jag tror att jag ska sitta och lurpassa på honom någon natt och ge honom varm choklad i en termos, så att han kan dricka lite på sin färd genom Alingsås-City. Bara han inte bränner sig i all hast…

En viss herre har blivit helt galen. Vågar inte skriva om det.

…all they know is gold and good wine.

Ikväll ska jag se på EM. Okej. Jag tycker verkligen inte om fotboll. Idas vän Josefin sa igår att hon inte tittade på fotboll, bara VM, för då är det liksom Världsmästerskap. Jag ser inte ens på fotboll om det är VM. Jag tycker att det är så urbota trist. Fast… De gånger jag råkat hänga med och sett en match, vilket har hänt, låt oss tippa på två gånger högst [jag menar på teve alltså, live har jag sett högst tre?], så slutar det alltid med att jag är hyperengagerad. Verkligen ger mig hän och skriker och gormar. Är det det som ska föreställa att jag verkligen inte bryr mig? En aningens konstigt, sedan efter matchen, spelar ingen roll vilket lag som vann, så kommer jag inte ägna minsta efterforskning om hur det gick sedan. Då är det som om jag aldrig suttit [läs hoppat upp och ner i fasa och spänning] där och hojtat om att ”får ju ge dig på mer, men hallå, passa då!? Ser du inte läget där?! Gör mål då! Men VAFAAAN!?!?”. Jag vet ingenting om fotboll, förstår inte varför jag lägger mig i. Hur skulle jag kunna se ett läge om inte spelarna gör det? En teoretisk, fysisk och teknisk omöjlighet. Jag borde inte uttala mig. Men ikväll är det alltså dags för detta meningslösa skrikande och det ska ske hemma hos Jonas LA, jag åker dit med min älskade såklart. På plats är Jannika, Artur, Carl och någon mer kanske? Jag vet faktiskt inte. Längtar efter min herre.

Varför skrev jag en så lång text om fotboll?