Fåglar.

Der är märkligt hur vissa komplimanger och kommentarer stannar kvar i mitt medvetande så länge.
Jag kan minnas saker som människor har sagt till mig från så länge sedan tillbaka. Jag kommer exakt ihåg hur jag kände och vad det betydde för mig just då i det ögonblicket. På något sätt betyder det precis samma sak fortfarande. Kanske ser jag på det med andra känslor, andra perspektiv och om jag fått samma replik sagd till mig idag skulle jag med största säkerhet känna på ett annorlunda sätt. Men jag minns. Jag minns prat från när jag var sju, när jag var tio, när jag var tretton, femton, arton, nitton och alla år däremellan och fram till idag. Jag är glad att jag inte bara minns de dåliga. Jag är glad att jag minns de fina. Dem som gjorde mig lite lycklig. De kommentarer som var spontana och som kanske inte betydde hela världen för den som sa dem, men som rotade sig djupt inne i mig ändå. Det är dem som är de vackraste. När personer jag träffat sagt bra saker, tänkvärda saker, utan att försöka.

Jag undrar vilka av alla ord som sprungit ur min mun genom mina år, som etsat sig fast i någon annans själ. Vilka är de där sakerna för de personerna? När har jag varit vackert spontan och sagt exakt det jag kände just då, som betydde något på riktigt?
Vi säger så mycket. Vi pratar så mycket. Hela våra liv går vi runt och spyr ut meningar till höger och vänster. Hur mycket är minnesvärt och vad får stanna kvar i asken med ord vi har kvar för resten av våra liv?

You look like a little bird perched upon that stool.”

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i La Vie. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s