Om att vara för mycket för en själv och alla andra.

Söndagen den tjugoåttonde november tvåtusentio. Det var idag det. Har varit helt hysteriskt duktig och superstorstädat här hemma. Med det menat verkligen dragit det till sin spets, dammat lister och sådant.

Men att storstäda är inte bara positivt. Dels så har jag grov träningsvärk i nacken sedan i fredags då vi var på All Out Dubstep på Fabriken [som by the way var sjukt grymt] och sedan hittar man saker när man rensar och slänger. Det kan ju vara trevligt. Fast ibland hittar man minnen och tillhörigheter. Som man som överkänslig jävla gråtmaskin fortfarande inte kan hantera. Så jag drabbades av stora hjärterotssorgen. Igen.

Är utled på det här. Nu vill jag vara frisk kring brötskorgstrakten.

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i Blog portable., La Vie. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Om att vara för mycket för en själv och alla andra.

  1. Porsbjer skriver:

    Söta fina Julia, jag tror inte vi ska vara helt friska där. Man lir så omänsklig då. Men även delad sorg är……delad. Fattaru?

    *kram <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s