Håkan, du känner mig så väl.

Det här är helt hysteriskt bra. Jag dör och gråter om vartannat.

Vad är det som krävs för att stanna kvar
som inte är säker men aldrig tvivlar
som inte har någon storlek alls
inte har någon genans
Som får en att ropa till balokongen ”Kom ner!”
får prästens dotter att rymma med en knarkare
som får en att säga i natten ”Jag behöver något starkare”

Den får en att darra som höstlövet
den får en att vissla i mörkret
den är en stulen bil som kär iväg någonstans med dig
utan ljus och sedan rättegången

Vad är det som inte kan repareras, censureras,
som inte har någon rättvisa,
som inte är blind, men gömmer ögonen i händerna
som inte har någon anständighet
inte behöver kläs upp i skönhet
den kryper inte för någon
den väntar inte på någon

Den är lika ren som ett barns ögon
den är lika skitig som marken på en tågstation
vad är det som inte har någon regering
vad är det politikerna aldrig nämner?

Vad är det som lovar dom unga
som får dom gamla att tro att dom kan överleva
som finns i alla utbrotten
som finns i grabben som står på karmen
till ett fönster

finns i rånarnas fantasier
och i dom olyckligaste kapitlen
om en hund som vart hungrig i mil
tycker inte om någon men kommer in ändå
kommer in ändå.

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i La Vie, Mes Favoris. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s