Tusen sköna blomster.

Dags att förtälja om min midsommar. Det var en helt underbar förmiddag, eftermiddag, kväll, natt & morgon.

Dagen började med att jag satt i solen en stund, åt frukost och läste, såklart, Potter. Sedan mötte jag upp Jonas vid Slussen och vi gick bort mot Djurgården för att entra Skansen. Men…kön var milslång och vi tänkte faktiskt inte spendera tre timmar i den för att få komma åt traditionellt, svenskt firande. Så vi promenerade tillbaka mot stan och letade midsommaröppna restauranger. De enda som var öppna var dem i Gamla Stan, typ. Vi orkade inte leta helhjärtat. Vi hamnade på Vapiano. Jag åt en supergod pasta, svart ravioli fylld med ricotta & spenat, med en underbart krämig saffranssås med färgglad paprika. Gott, gott, gott.
Sedan åt vi glass.
Vi sa adjö vid tunnelbanan och jag åkte hem i tanken att jag skulle fira resterande midsommarafton hemma till sängs.

Men så hör Alex av sig och hävdar att the place to be är Tanto. Givetvis tycker jag att han har alldeles rätt i det och svidar om från pyjamas till kjol och strumpbyxor, klockan började närma sig nio.

I Tanto var det folk överallt, såklart. Vi träffade hans kompisar på en filt under ett träd. Vi socialiserade och hade oss, sedan bytte vi filt till en lite längre bort med ännu fler trevliga människor. Sedan kom några random tjejer och killar och drog med oss till midsommarstången. Nu skulle det dansas, ”Små Grodorna”, ”Vi äro Musikanter” o.s.v.!

Efter dansen hamnade jag och Alex’s kompis på en helt annan filt. Där satt två svenskar, en dansk och en tjej från Seattle[hennes bror gick i samma skola som Kurt Cobain!!!]. De hade en gitarr och sjöng en massa fina låtar.
Jag trivdes utomordentligt bra och fick till på köpet lära mig det danska räknesystemet! Hurra!

Sedan gick Alex’s vän tillbaka till sin ursprungliga filt och jag stannade kvar i musicerandet. Vi sjöng Bowie, Nirvana, Tom waits och massa annat. En soptunna en bit bort sattes i lågor för the umpfteenth time och spred sin rök över hela Tanto [var inte oroliga, brandkåren kom!].
Stationerad i ett ständigt brett leende satt jag där och sjöng för full hals. Det var underbart. Sedan kom ett grabbgäng. Ett fantastiskt grabbgäng. De var helt lyckliga dem också och joinade oss i musiken. En av dem kunde också spela gitarr och han förgyllde repertoaren med Håkan, Roxette, BD, Mauro Scocco, Orup och mycket annat härligt!

Vårt lilla filthäng bara expanderade och expanderade, efter ett tag kom Andreas förbi också! Så himla kul! Han hade gjort värsta midsommartouren runt halva Stockholms förorter och innerstad under dagen.
Sötaste lilla popsnöret anslöt efter en stund och tjatade om Pavement. Han var så tonårig och härlig att jag log så fort jag såg honom!
Inte förrän klockan närmade sig fem på morgonen åkte jag hem mot Aspudden igen. Då var det bara jag kvar från den ordinarie truppen. Jag och en av killarna från grabbgänget, vi hade dröjt kvar sjungandes HÖGTBeatles, Queen, FOTC & Lady Gaga ur min iPod.

Åh, jag älskar sommaren, man kan vara ute dygnet runt! Det är så härligt att ha friheten att kunna strunta i att sista tunnelbanan gått för länge sedan och bara stanna kvar i euforin!
Ja, för sista tunnelbanan hade gått och jag fick åka till Midsommarkransen och gå därifrån till Aspudden, men who cares när vädret är så fint och solen hunnit gå upp igen?!

Ett smakprov:

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s