What IS the deal?!

Jag satt i godan ro i Tanto, njöt av solen, läste nylånad bok [Petit Comique deviendra Grand, alltså ”En Komikers uppväxt” av Jonas Gardell, fast en français], lyssnade på musik och allt var så härligt.

Så kommer det en karl/man?/pojke? gående. Hux flux har han satt sig en halvmeter ifrån mig. Quoi?
Jag lyssnar på musik, så jag hör inte om han säger något.
Jag sneglar på honom, han sitter bara och tittar på mig… Och så fortsätter han. Pockar inte på min uppmärksamhet annat än detta eviga stirrande. Börjar känna mig lite obekväm och besvärad. Måste jag nu vända mig om och fråga vad han vill? Det är väl allas rättighet att sätta sig på allmän gräsplätt precis var man vill och om den bästa fläcken råkar vara just en halvmeter ifrån mig, ja, då har jag väl inget att säga till om.
Ultimata utvägen slår mig efter ungefär fem minuter av ihärdigt gloende från denne gutt. Jag ringer Ida!
Prata om sådant som garanterat får honom att förstå att jag inte är intresserad av något smalltalk med gemene man, vare sig det är honom eller annan främling.

Visserligen satt jag där helt allena med endast bok, dator och andra teknikprylar till sällskap, men vad jag vet var det inget hos mig som uppenbart inbjöd till ”ja-kom-gärna-och-sitt-här-hos-mig-vi-kan-prata-om-livet-nej!-ta-min-plats-kom-här-sitt-hos-mig”-socialisering.
Återigen frågar jag mig, som om så mycket annat här i livet, what’s the deal?

För att ni inte ska förgås av spänning; Ja, han utrymde min privata enmetersradie efter en stunds pratade med Ida.

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s