Les temps qui passent.

Så var det fredag igen.
Fortfarande. Jag är helt chockad över hur fort tiden går. Helt hysteriskt.
När jag var liten gick inte tiden såhär fort, ett år rann inte iväg på det här sättet…kan i och för sig bero på att ett år numera är en tjugondel av mitt liv, jämfört med en fjärdedel när jag var fyra. Skillnaden märks.
Innan man vet ordet av det är man trettio…och sextio…och sedan dog man.
Konstigt att jag inte blir deprimerad av att tänka så. Jag blir bara fascinerad.

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s