Fictional.

Jag funderar på hur jag ska uppdatera den här bloggen i framtiden.
Jag brukar undanhålla det värsta. Men nu håller hela min tillvaro på att bli det värsta.

Är det nu jag ska börja koka ihop historier om mitt liv?
Jag kanske ska börja adressera den här bloggen som ”The Fictitious blog, the way I pretend my life is.” .
Låter säljande. Kanske skulle gå upp till hela trehundra läsare i sådana fall. Det skulle ge mig en livskick!?!?!!?! Eller vad tror ni?

Imorse vaknade jag av att Niklas drog mitt hår ur ansiktet för att kyssa mig i pannan. När jag kom till medvetande talade han om för mig att han hade legat i en halvtimme och bara tittat på mig. Han tycker ju att jag är så vacker när jag sover. Förresten tycker han att jag är vacker vad jag än gör.
När jag tog mig en titt på mobilen som ännu inte hunnit sända ut sitt morgonalarm upptäckte jag några missade samtal och ett sms. Jaha, det var bara Elin från jobbet som ville tala om att hon skulle ta mitt pass idag. Hon kände på sig att jag behövde vara ledig. Vips och bums hade jag och Niklas hela dagen för oss själva!
Så vi började vår morgon med att baka scones och äta dem varma med ost, philadelphia, marmelad, lemon curd och hett thé till.
Sedan var det dags för en liten promenad. Snön höll på att smälta bort utanför fönstren och det var sådär vårigt i luften, nästan så att man kunde gå utan sin jacka! Det luktade friskt och nytt. Där det inte var skugga värmde solen våra ansikten och vi bara log åt varandra.
Egentligen sa vi inte direkt något där vi promenerade gatorna fram, vi bara log.
Givetvis hade vi gått ut bakvägen genom innergården till vår trea på Nytorgsgatan och Niklas hade passat på att vattna sin lilla miniatyrrabatt. Han har alltid sagt att när vi skaffar hus så ska han ha en alldeles egen, stor trädgård. Jag har lovat honom att bygga en trädkoja i ett av träden på vår tomt
.”

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Fictional.

  1. Ida skriver:

    Julia, om mindre än en vecka är jag hos dig. Jag saknar dig. och du är knappast den värsta människan som finns. Pusspusss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s