Hamlet.

Hamlet.
Hamlet.
Hamlet.
Igår såg jag den på Stadsteatern. Den var så otroligt bra. Gustaf Skarsgård kan omvandla vers till ett helt naturligt sätt att tala. Han är helt fantastisk i den här uppsättningen. Brevskrivarscenerna honom och Ofelia [Lisa Werlinder] emellan är magiska, vackra, sensuella och ändå så enkla. Men det allra vackraste och bästa är Hamlet själv och tillsammans med sin osynlige Horatio [Shebly Niavarani]. Sven Wolter [Polonius] gör som alltid en fin prestation och han lyckas som vanligt vara sådär smårolig mitt i det allvarliga, det kallas timing.
Jag är helt enkelt så fasansfullt glad att jag sett pjäsen. Tack!


Jag har också tänkt på vilket vackert namn Hamlet är. Ham-let, Hamlet, Haaamlett. Jättevackert. Efter den här föreställningen ser jag det som ett namn, inte som en titel på en pjäs längre.
Hamlet.

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s