En decennieresumé.

Som bekant läser jag Sandra Beijers blogg och jag tror att hon gjort en av de bästa resuméerna jag läst hittills nu efter nyår. Då tänkte jag att jag också skulle göra en sådan.

Julia Björks decennieresumé:

2000;

Jag skulle sluta trean uppe i Moskosels skola Klockarbackeskolan, men jag hann inte vara med på skolavslutningen. Istället flögs jag till San Diego, Califorina, alldeles solo. Jag var med i amerikanska second and fourth grade, umgicks med bara amerikaner. När jag kom dit kunde jag inte ett ord engelska, mer än standardorden jag fått lära mig i skolan; chair, warm, hi, hello, bye o.s.v. Men jag tror inte att det tog mer än kanske två veckor innan jag pratade flytande amerikanska. Mamman i familjen som jag bodde hos oss var helt förundrad över att jag hade bättre grammatik i mitt tal än hennes barn som var födda och uppväxta där i San Diego.
Min tioårsdag firades på min favoritrestaurang ”Corvette”. En äkta american diner med 50- och 60-talsbilder överallt och bara Elvis, Del Shannon, Chuck Berry och andra spelandes högt ur högtalarna. Servitriser och servitörer klädda tidsenligt och en stooor Chevrolet Corvette hängades från taket mitt i restaurangen!
San Diego Zoo, Sea World, pooler, soool, soool, soool, camping, Stilla Havet och än av de bästa somrarna i mitt liv.
När jag kom hem till Sverige kunde jag inte prata svenska. En sådan sjuk känsla att inte ett enda svenskt ord ville komma ur min mun.

2001;
Femman börjades och jag minns faktiskt inget särskilt från det här året…too bad. Jo, förresten, jag kunde inte riktigt förstå vad som var så farligt med terrorattacken mot World Trade Center. Jag såg det liksom som att några plan hade flugit in i något torn på andra sidan jorden…det var väl inget mer med det? Folk dog ju som flugor i krig runt om i världen, jämt.

2002;

Jag fyllde tolv år och fick rastaflätor i födelsedagspresent av min mor. Dessutom fick jag en katt av min bästis farmor. Hon fick heta Emilia för det var väl det gulligaste namnet jag visste och som skulle passa min katt också. Jag påbörjade mina planer att flytta till mamma i Stockholm. Jag hade blivit lite för cool för att bo i skogen i Lappland. Jag ville sitta på café i snygga jeans med mina kompisar och prata hela dagarna.

2003;

Första kärleken på riktigt. Ludvig Sjöström från Enköping kom på besök i Moskosel. Jag gick i sexan och blev helt till mig. Och inte bara jag. Alla tjejer blev förälskade i honom. Han var lång och så hade han långt blont hår och såg dessutom ut som en ung Kurt Cobain! Wow. Det tog två dagar, sedan var vi ett par och han tog min oskuld, det kunde knappast ha varit mindre dramatsikt, det kändes bara helt rätt, trots att jag bara var tolv.
Sedan skildes våra vägar, för när jag gick ut sexan flyttade jag till min mor. Jag trodde att jag skulle hamna i Stockholm, men jag hamnade i en liten håla vid namn Alingsås. Fyra och en halv mil utanför Göteborg. Jag började högstadiet på Nolhagaskolan och trivdes alldeles utmärkt i min nya klass. Jag var på varenda skoldans hela sjuan och dansade mig svettig varje gång.

2004;

Jag och Ida hade fina tjejkvällar. Det var bara hon och jag…och så Frans. Frans, vår räddare i nöden. Han var en av våra bästa vänner och vi hade så himla kul tillsammans. Jag tror ändå att året får kännetecknas av min och Idas vänskap. Vi var hemma hos henne och klädde ut oss i alla möjliga sorters skruder och kallade oss Glambabsen lite ironiskt. Sedan avslutatde jag mitt år som überfjortis i sjuan och påbörjade mitt år i åttan med tantfrisyr och kläder i gult.

2005

Jag blev bästa vän med Johanna innan sommarlovet efter åttan och vi sa till alla att vi var tvillingar. Seriöst. Vissa trodde på oss också. Vi tyckte att det var coolt att röka och supa till. Vi spenderade sommaren i Johannas pappas hus som var bortrest och drack fula drinkar blandade på allt vi kunde hitta i spritförrådet. Vi kallade häxblandningen ”Okänd Syster”. Så såg vi ”Sällskapsresan”, ringde massa folk och försökte dra igång något.
Sedan hände något och jag och Johanna blev osams. Hela tjejtruppen, jag, Ida, Martina och Britha, gjorde uppror mot henne. Jag gjorde dreads och kom tillbaka efter sommarlovet till ett nionde skolår som skulle bli början på något fruktansvärt. Min själ började må dåligt och jag var inte samma glada Julia på insidan längre. Håkan Hellström blev livsviktig. Jag började skära mig och trodde att det skulle lösa mina problem. Att jag inte skulle känna något inom mig om jag kände större smärta utanpå.

2006;

Detta helvetesår. Det värsta året någonsin.
Jag blev popare så lagom efter årskiftet och färgade håret rött. Sista terminen i nian led mot sitt slut och jag grät när klassen skildes åt.
Mor, Elvis och jag åkte till Paris, det uppskattades.
Under sommaren var jag med i ett utbyte med en fransk stad, så en fransyska [Alix] bodde hos mig under två, tre veckor. Jag var strålande glad på utsidan hela tiden. Inuti ville jag helst dö. Jag funderade på så många sätt att avsluta mitt liv.
Familjen åkte till Barcelona, men jag kunde aldrig njuta av den underbara staden.
I augusti började jag gymnasiet i Göteborg. Jag lärde känna Linnea och återigen hade jag någon som jag var så tight fäst vid. Vi gjorde allt tillsammans och varje dag efter skolan fikade vi på Café Vasa. Vi rökte Black Devil och vi var alternativa tuffingar. De coolaste i hela klassen, ingen kunde mäta sig med oss. Men mina bekymmer blev bara värre och skärsåren djupare.
Jag låg under täcket på mitt rum och skakade i panikångestattacker. Sov nästan aldrig och lyssnade på Broder Daniel konstant. Det var som om Henrik sjöng mitt liv. Dock var Håkan min största idol och jag närmast avgudade honom. ”Jag tror inte på Gud, jag tror på Håkan Hellström”, hade jag fått chansen hade jag säkerligen tatuerat in det.

2007;

Under tvåtusensju började livet se ljusare ut. Jag träffade Håkan Hellström för första gången den 6:de januari och var överlycklig.
Jag träffade Gustav Pålsson som också var ett stort Håkan-fan och tydligen blev vi kära. Vi bråkade mycket. Jag gav, han tog. Jag ville inte se hur konstigt vårat förhållande var…efter ett halvår var jag helt slut. Men jag kämpade på i ett halvår till. Liv gav mig ofta förmaningen att jag inte kunde stå ut med det där. Men jag lyssnade inte.
På våren lagom till Gustavs student blev min svarta page en blond page istället. Så började min resa till vitt hår. Målet nådde jag någon gång på hösten.
Under sommaren reste jag med utbytesgruppen till den franska staden, som är Mont de Marsan i södra Frankrike. Då bodde istället jag hemma hos Alix i två, tre veckor. Jag pratade bara franska under tiden jag var där, till skillnad från året innan då jag inte pratade ett ord franska, typ.

2008;

Träffade min älskade Niklas! Livet log helt plötsligt mot mig. Jag kände mig ung och lycklig! Niklas och jag passade perfekt. Vi gjorde allt tillsammans. Det är nog det bästa som hänt mig någonsin, att jag träffade Niklas.
Jag var på världens bästa Håkan-konsert på Scandinavium. Jag reste till Frankrike igen under sommaren, bodde hemma hos Alix en tid och hemma hos Thibaud den sista tiden. Pratade ännu mer franska.
Kom hem, började sista året på gymnasiet och Naturvetenskap B och Matte C var de bästa kurserna. Började min konstutställning som projektarbete.
Åkte till Flensburg i Tyskland med Magnus och fyra andra från Göteborg. Det var ett utbyte och på plats i Tyskland fanns även elever från Danmark, Norge och förstås Tyskland. Det var en av de roligaste veckorna i mitt liv.
Niklas och jag började dansa Lindy Hop på hösten och det var jättekul.
Vi åkte till Stockholm under höstlovet och ”förberedde” vårt framtida liv i lägenheten. Vi firade ett halvår på en italiensk restaurang som Niklas bjöd mig på. Romantiiik.
Vi firade vår första jul tillsammans och vårt första nyår. Jag färgade håret från vitt till rött…

2009;

Precis som alla andra år har det här året gått himlans fort.
Jag hade utställning på Göteborgs Stadsbibliotek och på Alingsås Bibliotek med mitt projektarbete. Jag och Niklas firade ett år tillsammans och sedan var det dags för studenten.
Jag gick ut med högsta betyg i alla kurser, åkte flak och sjöng högt. Niklas följde med på en jätterolig studentfest där alla var så lyckliga. Jag var också på Niklas studentfest som också var jättekul och jag återsåg alla mina gamla högstadieklasskamrater!
Jag åkte till New York med min mamma under hösten också. Blev naturligtvis helt förälskad i staden. Fantastisk stad!
Niklas tog körkort under sommaren och sedan flyttade vi hit till Stockholm! Vi brydde oss inte om jobb och arbetsförmedling under ett par veckor. Vi var på Ikea och köpte säng m.m. Sedan började jag jobba på Tysta Mari och trivdes utomordentligt bra.
Hösten gick undan. Ida var här några gånger, vi gick på chokladfestival och klubbade.
Vi började planera för en jul i London, men så gick handfatet sönder och våra planer fick läggas på is.
Vi firade jul här hemma, det var mysigt och lugnt och förvånansvärt många julklappar.
Jag tog tag i mina planer att skaffa katt igen och hittade Shosanna genom internet. Niklas och jag hälsade på henne några dagar efter jul och så var det självklart att jag skulle ha henne. Sedan nyårsafton hemma hos Jasmina. Jag och Niklas välkomnade tvåtusentio med en lång kyss. Jag har aldrig älskat någon så som jag älskar Niklas.

2010;
Nu ska jag fylla tjugo om ett halvår.
Saker ska redas ut.
Jag ser fram emot 28 april.
Jag hämtar Shosanna om elva dagar och fast att allt är lite svårt nu, så känns det på något sätt hoppfullt!
Min sista tid som tonåring ska levas med bragd.

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till En decennieresumé.

  1. Ida skriver:

    Tänk vad länge vi faktiskt har känt varandra.
    Men det låter inte bra med din arm! Hoppas att den läker ihop och blir funktionsduglig snarast. Och vad händer 28 april? Hoppas på att kunna komma upp snart! puss

  2. julietjuliet skriver:

    Snart sju år! Det är jätte länge. Det är snart dags för en decennieresumé av vår vänskap, haha.
    Jag hoppas också att den blir frisk snart. Men jag kan nog jobba på torsdag i alla fall. Det är tur. Är hemskt trött på att gå här och dra omkring på dagarna. Blir bara rastlös och skapar alldeles för många blogginlägg…

    Det är min och Niklas tvåårsdag och då får vi äntligen träffa varandra igen.
    Ja, kom snaaart!

    • Ida skriver:

      Haha, ja! Det hade varit alldeles strålande vackert.
      Okej, vad skönt. Även om det är trevligt att höra vad du har för dig där uppe.
      Åh, vad mysigt!

  3. beabea skriver:

    Varför flyttade du till USA? : )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s