La nuit, il est disparu.

Ibland när jag tittar ut genom fönstret som vätter mot vår innergård tänker jag på vad alla mina ”grannar” gör. Ungefär 150 lägenheter som alla tittar ut mot samma gård.
Jag gosar in mig djupare i min sjal och undrar varför vissa av de där fönsterna alltid är mörka. Trots att det är höst och det krävs tända lampor på kvällarna för att man ska se var man sätter sina fötter.
Hur många läser en bok? Hur många bor ensamma och trivs med det och hur många av dem längtar efter en saknad kärleksvän? Vilka sitter där inne hos sig och röker en cigarett och drömmer om bättre tider? Hur många tittar på ”Svenska Hollywoodfruar” och skrattar åt Anna Anka? Vilka är de där som alltid sitter ute på balkongen och pratar? Vem har precis flyttat in? Vem planerar ett överraskningsparty och vem planerar en resa? Finns det någon som fotar en vacker nyinköpt möbel eller kanske någon som målar en stor oljemålning? Hur många par älskar med varandra efter att inte ha setts på tre veckor? Sitter det någon annan där på andra sidan mittemot mig som också undrar, som kanske undrar vad just jag gör?
Lägenhetshus är konstiga byggnader. Så intetsägande, uteslutande och privata, men ändå så blottande.

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s