Resumé.

Idag var en sådan där sorglig dag. Den började med att jag vaknade när mitt tåg gick, försovit mig en timme. Så kul. Då var det bara att gå upp och ta nästnästa tåg, för jag var alldeles för trött för att stressa iväg till det nästkommande tåget. Det åker 08:03, jag vaknade 07:27. Jag orkade inte. Jag tog 08:33.
I skolan såg de på Amadeus, tyckte om det som jag inte missade, ska se början, när jag har tid. På lovet kanske…?
Sedan bamba. Det var den värsta bamban på väldigt, väldigt länge. Vi kommer in, vi är en fem, sex stycken, någon ser Alexander sitta ensam vi ett bord, jag är på väg att gå åt det hållet, men flockdjur som jag är följer jag gruppen och sätter mig med dem, tvärs över på andra sidan salen. Alla bara babblar på om meningslöst strunt och jag känner hur jag inte kan bry mig mindre, volymen var så hög att jag bara ville stänga av alla munnar som bara gick och gick. Jag frågar; ”Ska vi gå?”, säkert tre gånger, folk hör, men ingen lyssnar, så jag ger upp och går, för jag orkar inte. Går ensam där ifrån, och det var så skönt. Möter Alexander i korridoren, jag blir lite glad, så säger han att jag är den första som hälsar på honom idag. Förutom några ettor.
Han tar upp det där i bamba. Han säger att det hade väl varit en sak om vi alla inte hade sett honom, utan direkt bara tagit ett bord, men när alla kommer in och ställer sig på en rad och konstaterar; ”jaha, där sitter Alexander, ensam.” och sedan går vidare till ett annat bord, då är det något annat.
Han säger att han inte bryr sig alls. Så tycker han att jag ser lite nedstämd ut och han frågar ideligen hur det är med mig, flera gånger, jag svarar väl lite tveksamt, liksom varken eller.
Till slut så sipprar det i alla fall ut, så står jag där och gråter igen. Den här gången för Alexanders skull. Jag gråter och gnäller och kvider fram ”…men jag tycker ju om dig.” och kramar honom medan tårarna bara rinner. Flera gånger måste jag krama om honom. För jag tycker verkligen om honom. Och jag tror inte att det är någon i klassen som har den minsta förståelse för det, möjligtvis Beata. De tycker att han har stött ut sig själv, att han är konstig, att han är tillgjord m.m., m.m. Men jag tycker verkligen om Alexander. Han påstår att han inte bryr sig, att jag är mer ledsen än vad han är. Jag tror visst att han bryr sig, på något ynka litet sätt. Jag vet det.
Sedan fortskred dagen med hål fram till 14, då svenskan började, det var en ovärd lektion. Inget vettigt. Och efter det ytterligare ett hål fram till matten. Beata och jag gick till vårt favorit frosseriställe, Maxi. Jag köpte och åt alldeles för mycket naturgodis, så från tre fram tills nu har min mage varit uuur balans. Ont.
Men dagen lystes upp av matten, det kändes fint att börja om med något nytt! Härligt. Friska tag, dessutom är det riktigt kul.
Hela dagen hade jag väntat på att dagen skulle gå, så att det äntligen skulle bli Lindy Hop. Och det blev det, tio minuter innan mattelektionens slut lämnade jag och Beata skolan, och jag begav mig mot Guldheden.
Jag älskar att komma till lindyn och bara släppa allt som finns i huvudet. Bara att koncentrera sig på musiken och känna det i hela kroppen. Det är underbart.
Hela dagen hade jag längtat efter att krama Niklas också. Det fanns en sådan där värkande längtan i magen som bara skrek efter honom. Det är något som fattas utan NickePicke.
På dansen förenades vi igen och jag ville bara dansa med honom hela kvällen. Men vi byter partner hela tiden, och på något hum så lyckas det alltid bli så att jag och Niklas aldrig får en lång dansstund.

Och nu sitter jag här, har gjort klart mina reaktionsformler, som jag fortfarande älskar, det är så fantastiskt, kemi gör mig lycklig i magen och kroppen. Nästan som en förälskelse, bli inte svartsjuk, Niklas. De kan aldrig ta överhanden.
Mor hade längsta samtalet på länge, hon i dörröppningen, jag i sängen. Vi talade om gågna tider och vad som borde ha gjorts. Men det finns inget borde. Det finns bara nu, och det som har hänt, det har banne mig hänt, det är inget att göra åt. Jag är mest lycklig över att jag är så lycklig. På riktigt. Det är skönt att hon lyssnar på mig nu, att hon respekterar att jag har egna tankar och åsikter. Att hon inte behandlar mina ord som mindre värda och tonårsrebelleri.

Fast, jag ska nog sova nu. Så att jag inte försover mig imorgon också. Uppstigningsdax är ändå 06:00 och nu är klockan tio i tolv.
Godnatt.

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Resumé.

  1. Niklas skriver:

    Haha, dessa reaktionsformler alltså… du bara tänker på dom. Puss, godnatt!

  2. julietjuliet skriver:

    Hahah, de tar över mitt liiiiv. AAAHHHHH!!! HJÄLP!

  3. fille skriver:

    alex är inte konstig och tillgjord enligt mig. jag har trott men inte vetat (ganska stor skillnad) att han är lite underlig. och det är endast dömande från yttre händelser. inte från andra åsikter i klassen (som man skulle kunna tro). jag borde säga att det är klassens ansvar att inte vara ett pack idioter. men jag tror att det helt enkelt är obotligt. en del är dumma som får. och jag vill inte säga att han stött ut sig själv. det handlar mer om klassiska simpla saker som flockbeteende och social inkompetens. från båda håll, på olika sätt.

    alex ska definitivt inte ta skulden för att han inte är innesluten. jag blir ledsen på ungefär samma sätt som när jag tänkte (och fortfarande tänker) på sanna. det är så tråkigt att det ska bli så här. jag har själv varit där på sätt och vis tidigare. men inte i tre hela år!
    jag har försökt prata med alex. och det har gått hur fint som helst. varför skulle det inte det? jag tror att om klassen försöker så skulle de märka att det inte är någon big deal. att han är UNIK (som de flesta egentligen är) och inte störd. det finns andra i klassen som är ganska mycket mer stolpskott men som lyckas klara sig genom filtret i alla fall. om man tittar närmare.

    sammanfattningsvis är det inte alex FEL som en del tycker. men det är endast han som kan ändra på det. om någon lärare pratar med oss och gör värsta gemenskaps-grejen så skulle det bara bli A-K-W-A-R-D och göra stämningen värre. och om någon i klassen försöker stå upp för honom och förklara situationen så skulle antagligen skitsnacket florera ytterligare. som när erik/anders försökte förklara sannas situation.
    det är helt och hållet min personliga åsikt och ganska negativa approach. men jag har hållit fast vid den och upprepat den när en del andra säger att det är han som har stött ut sig själv.

    jag tänker fortsätta på samma vis som innan om jag möter den där situationen i bamba. sätta mig hos honom och försöka få med min ”grupp” (bläbläblä).
    och må lite dåligt i magen om jag misslyckas, är feg och följer strömmen. som jag ibland gör i BRIST PÅ ORK. när man inte orkar säga emot, starta revolution och värma upp alla utfrysta (hahaha. ursäkta mig).

    nu ska jag sluta att tycka i din kommentarsfunktion ;) men du vet hur jag är………

    puss på juliet så ses vi imorgon.
    hoppas ditt pluggande går bra. och att du får lindyhopa med niklas länge som fan nästa gång.
    <3

    ps. ovanstående är givetvis 99% teorier innehållande vissa brister. men jag håller fast vid dom tills motsatsen är bevisad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s