Framochtillbaka och hitochdit.

Ibland undrar jag om det är något allvarligt fel på mig. Det skulle inte förvåna mig det minsta. Jag ska ta det lite, lite från en liten, liten start. I måndags blev jag lyckliga_tjejen_nummer_1 då jag fick vet att ja, det kommer att stå tre bokstäver i betygen i ämnena Matematik B, Naturkunskap A och Idrott & Hälsa A. Efter beskedet med Naturkunskapen grät jag glädjetårar som bara sprutade. Jag vet, jag gråter för allt. Måste sluta med det. Folk kommer snart inte att ta mig på allvar någon gång. Jag var lyckans lycka alltså. Jag fick sedan träffa min älskade och han var ledig, vi gick och tog ID-kort på mig hos en liten fotograf, vi betsällde biljetter till WayOutWest, livet var så vackert och Niklas var här hos mig. Internet hade börjat fungera igen också!

På tisdagen, igår. Då var det uppochnervänt. Internet hade gett upp igen, precis på gränsen sådär ni vet. När det liksom inte är helt paj, allt fungerar NÄSTAN. Så att man bara MÅSTE försöka med samma sak en hundranittio gånger när man kanske efter tre timmars klickande förstår att det inte kommer att fungera hur många gånga man än trycker ner höger pekfinger lite kitschigt sådär. Dessutom, mejl från min fransklärare [ja, alltså, jag älskar verkligen honom, så det är inte att det var från honom som var grejen, och jag älskar franska, så det var inte det som var grejen heller], där det står att jag ska göra Nationellt Prov i franska steg 4 på fredag. Skitpanik. Alltså, jag hade inte räknat med det. Jag börjar som vanligt med min oh, så typiska betygs- och prestationsångest, det hör ju till.
Dessutom kommer jag till insikt om att jag faktiskt är väldigt fattig [jag hänvisar till föregående inlägg] och till på köpet är i stort behov av pengar.
Då kändes det som om jag bara borde lägga mig platt ner av all panik. Jag ringer Niklas och försöker tala ut lite om mina ganska triviala problem, men som kändes störst i världen.

Idag. Vilken dag. Jag var på helt sjukt stört humör i morse. Jag hoppade omkring och sa konstiga saker. Man skulle nästan ha kunnat tro att jag var en aningens herostratisk. Fick lugna ner mig i solen när vi satt där ute på lektionstid och inte gjorde någonting. Vissa skulle kalla det skolk, men när det inte finns något att göra annat än att låtsas arbeta med något som inte finns att arbeta med, då kallar jag det välförtjänt ledig tid. Det gjorde i alla fall att jag kom ner lite på jorden och kunde uppföra mig som folk, för det vill man ju, bete sig som folk alltså. Äter i bamba, slutar efter det, åker hem, internet fungerar och ett mejl väntar i inkorgen. Ett mejl med goda nyheter. När jag pratade med Niklas om paniken inför provet så sa jag att jag hoppades över allt annat att det skulle vara läsförståelse, då skulle det nog inte vara så farligt. Guess what? -Det är läsförståelse!Så Onsdag eftermiddag och Julia är lyckliga_tjejen_nummer_1 igen!

Det som fattas är att Niklas INTE är här. Han har så mycket för sig. Tror inte att jag är van vid det. Det liksom skriker i mina porer att det är en väldigt stor del som fattas mig. Men imorgon kanske jag får se honom i alla fall… i alla fall på scen.

Over and out my friends, see you again soon! I’ll keep in touch.

Om julietjuliet

Du är glad!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s